Är Prinsöarna värda ett besök?
Salt i luften, måsar som kretsar ovanför och ljudet av motorer som tystnar bakom en – upplevelsen börjar redan innan man ens har lagt till. När du kliver ut på kajen har Istanbuls trafik ersatts av skuggan från tallarna, trävillor och den typ av gator som inbjuder dig att ta det lugnt.
I århundraden fungerade dessa öar som platser för förvisning och tillflykt: exilplatser under den bysantinska tiden, och senare som tillflyktsorter i varmare klimat för Istanbuls stadselit. Denna mångfacetterade historia förklarar varför öarna fortfarande känns avskilda från staden snarare än att de bara är en del av den.
Belöningen är inte ett enskilt monument, utan en förändring i tempot. Man kommer hit för havsutsikten, vandringarna i bergen, stränderna och de långa luncherna vid vattnet, men åker hem med minnet av hur snabbt Istanbul försvann bakom en.
Hoppa över den här resan om: du inte gillar färjeturer, branta uppförsbackar eller dagsturer utomhus med en ganska fri struktur.